Hreflang är en HTML-tagg som talar om för Google vilket språk och vilken landsversion en sida gäller. När du har samma innehåll på flera språk, eller riktat mot olika länder, hjälper taggen sökmotorn att förstå att sidorna hör ihop och att visa rätt version för rätt besökare. Utan den riskerar du att fel sida rankas, eller att Google tolkar dina språkversioner som duplicerat innehåll.
Ett exempel: du har en svensk och en engelsk version av samma sida. Då ser Google ofta fel version för fel person - den svenska startsidan dyker upp för en besökare i London. En korrekt uppsatt hreflang-tagg löser just det.
★ SNABBVERSIONEN
- Hreflang talar om vilket språk och land en sida gäller, så att Google visar rätt version för rätt person.
- Taggen påverkar inte din ranking direkt, men förbättrar synligheten och upplevelsen för internationella besökare.
- Varje version måste peka tillbaka på alla andra versioner, annars ignorerar Google taggarna helt.
- Du behöver bara hreflang om du har flera språk- eller landsversioner av samma sida.
- Vanliga fel är felaktiga språkkoder, saknade returlänkar och relativa URL:er.
Vad hreflang faktiskt är
En hreflang-tagg är en kort kodrad som lever i sidans HTML-head, i en XML-sitemap eller i HTTP-headers. Den består av två delar: en språkkod och, om du vill, en landskod. Tillsammans berättar de för Google vem sidan är skriven för. Utan informationen får sökmotorn gissa.
Tänk på det som en skylt vid varje dörr. Skylten säger “den här versionen är på svenska för Sverige” eller “den här är på engelska för USA”. Google läser skyltarna. Sedan serverar sökmotorn rätt sida i sökresultaten, beroende på var besökaren finns och vilket språk hen använder.
Hur ser en hreflang-tagg ut i koden?
En typisk tagg i HTML-head följer mönstret nedan, där sv-SE står för svenska i Sverige och en-US för engelska i USA:
<link rel="alternate" hreflang="sv-SE" href="https://exempel.se/" />
<link rel="alternate" hreflang="en-US" href="https://exempel.se/en/" />
<link rel="alternate" hreflang="x-default" href="https://exempel.se/" />Språkkoden är obligatorisk och följer standarden ISO 639-1. Landskoden är frivillig och följer ISO 3166-1. Du kan alltså rikta enbart på språk, som en för all engelska, eller på språk och land, som en-GB för engelska i Storbritannien och en-AU för engelska i Australien.
När behöver du inte hreflang?
Har du bara en enda språkversion och riktar dig mot ett enda land? Då ska du strunta i hreflang helt. Taggen löser ett problem du inte har, och felaktigt uppsatt skapar den nya. Räkna dina versioner först. Noll eller en - lägg energin på annat, till exempel din interna länkning. Två eller fler - då blir hreflang relevant.
Varför hreflang spelar roll för Google
Många tror att hreflang är ett rankingverktyg. Det är det inte. Taggen styr inte hur högt du rankar - den styr vilken version som visas. En korrekt sida på rätt språk ger däremot en bättre upplevelse, och det märks i siffror som klick och konvertering.
Det finns flera konkreta skäl att bry sig om taggen:
- Rätt sida för rätt person. En kund i Tyskland ska se den tyska sidan, inte den svenska. Hreflang gör det möjligt.
- Mindre risk för duplicerat innehåll. När du har nästan identiskt innehåll på flera URL:er kan Google bli osäker. Hreflang förklarar att det handlar om språkversioner, inte kopior.
- Bättre synlighet på rätt marknad. Visas rätt version i rätt land ökar chansen att besökaren stannar.
- Färre felklick. En engelsktalande som hamnar på en svensk sida lämnar oftast direkt.
Poängen är enkel. Rätt person, rätt sida, rätt språk.
Hreflang ersätter inte en canonical-tagg. De två taggarna löser olika problem och kan användas tillsammans, men en sida ska aldrig peka sin canonical mot en annan språkversion.
NINJA-FAKTA
Hreflang är ett förslag till Google, inte en order. Google följer taggen i de allra flesta fall, men kan ändå välja en annan version om sökmotorn tror att den passar besökaren bättre. Tänk på taggen som en stark rekommendation, inte en spärr.
Vanliga missförstånd om hreflang
Det här är området där flest fel smyger sig in, ofta för att taggen ser enkel ut men har strikta regler. Det vanligaste missförståndet handlar om ranking: många tror att hreflang lyfter en sida i resultaten. Så är det inte. Taggen påverkar vilken version som visas, inte hur högt den rankar. Vill du ranka bättre i ett land jobbar du med innehåll, länkar och teknisk SEO precis som vanligt - hreflang ser bara till att rätt sida hamnar framför rätt person.
Ett annat lika vanligt fel är att tro att en enda tagg räcker. Det gör den inte. Hreflang måste vara ömsesidigt: om den svenska sidan pekar på den engelska, måste den engelska peka tillbaka på den svenska. Saknas returlänken behandlar Google taggarna som obekräftade och hoppar i regel över hela uppsättningen för de berörda sidorna. Det betyder att din noggranna märkning inte ger någon effekt alls. Det första du bör kontrollera vid problem är därför att alla ömsesidiga returlänkar verkligen finns på plats.
Får du använda relativa URL:er i hreflang?
Nej. Du måste alltid använda absoluta URL:er - fullständiga adresser med protokoll, alltså https://. Relativa länkar som /en/ fungerar inte och gör att Google hoppar över taggen.
Måste varje sida referera till sig själv?
Ja. Varje version ska peka inte bara på sina syskon utan även på sig själv. Glömmer du den egna referensen blir uppsättningen ofullständig, och Google litar då sällan på de övriga raderna heller.
VANLIG MISS
Att blanda ihop språk och land. en-UK är fel - den korrekta koden för Storbritannien är en-GB. Landskoden följer ISO 3166-1 och stämmer inte alltid med toppdomänen. Ett felstavat värde gör att Google tyst hoppar över taggen.
Så implementerar du hreflang steg för steg
Det finns tre sätt att lägga in hreflang. Vilket du väljer beror på din plattform och hur stor sajten är. För de flesta mindre sajter räcker den första metoden, medan stora kataloger med tusentals URL:er ofta tjänar på den andra.
Lägg taggen i HTML-head på WordPress
Det vanligaste och enklaste för de flesta. Du lägger en <link>-rad per version i sidans <head>. Kör du WordPress finns flera tillägg som hanterar detta automatiskt på en flerspråkig sajt, så att du slipper redigera koden för hand.
Sitemap-metoden för stora sajter
För stora sajter med många URL:er blir head-metoden tung att underhålla. Då samlar du i stället alla språkversioner i en XML-sitemap, vilket gör det enklare att överblicka och uppdatera när nya sidor tillkommer.
Hreflang i HTTP-headers för PDF:er
För filer som saknar HTML-head, som PDF:er, anger du hreflang i HTTP-svaret tillsammans med rätt Content-Type. Det kräver lite mer teknisk åtkomst. Men det är i regel enda vägen för innehåll som inte är HTML.
Oavsett metod är ordningen densamma när du sätter upp det:
- Kartlägg alla språk- och landsversioner du har av varje sida.
- Bestäm rätt språk- och landskoder enligt ISO 639-1 och ISO 3166-1.
- Lägg in taggarna med absoluta URL:er, en rad per version.
- Se till att varje version refererar till sig själv och till alla andra.
- Lägg till en x-default för besökare som inte matchar någon version.
- Crawla sajten och rätta saknade eller felaktiga returlänkar.
Innan du publicerar dina hreflang-taggar
Rätt mot fel: hur hreflang ska se ut
Det är ofta lättare att förstå reglerna genom exempel. Här är skillnaden mellan en uppsättning som fungerar och en som Google ignorerar.
Rätt
- Absoluta URL:er med
https:// - Korrekta koder:
sv-SE,en-GB,de-DE,es-MX - Ömsesidiga returlänkar mellan alla versioner
- Egen referens till sidan själv finns med
- En x-default för Japan, Norge och andra omatchade besökare
Fel
- Relativa länkar som
/en/ - Felaktiga koder som
en-UKellergb - Den ena sidan pekar, den andra glömmer
- Sidan saknar referens till sig själv
- Canonical pekar på fel språkversion
Verktyg som hjälper dig kontrollera hreflang
Du behöver inte göra allt för hand. Några verktyg gör jobbet enklare och fångar fel innan de hinner ställa till det. Tänk på att Google inte längre har någon egen hreflang-rapport - den separata International Targeting-rapporten i Search Console togs bort i augusti 2022. Site-täckande kontroll gör du därför bäst i ett crawl-verktyg.
Crawla hela sajten med Screaming Frog
Crawlar hela sajten och listar saknade eller felaktiga returlänkar åt dig. Praktiskt när du har många URL:er och vill se hela bilden på en gång. Det här är i dag det vanligaste sättet att validera hreflang på en hel sajt.
Validator för ISO-koderna
Olika hreflang-validatorer online kontrollerar att språk- och landskoderna stämmer mot ISO 639-1 och ISO 3166-1. Bra som en snabb dubbelkoll innan du publicerar.
Vill du granska en enskild sida?
Webbläsarens inbyggda källkodsvy låter dig granska en enskild sida för hand. Sök efter hreflang i koden och kontrollera att varje rad har en absolut URL och en korrekt kod.
En enkel rutin räcker långt. Tre snabba steg innan du anser dig klar:
- Crawla sajten och fånga saknade returlänkar.
- Kör koderna genom en validator.
- Öppna källkoden på en handfull sidor och ögna igenom.
Har du flera marknader är hreflang ofta värt besväret. Bara en språkversion? Då rör du inte taggen alls. Osäker? Räkna dina versioner - antalet avgör om taggen är relevant för just dig. Sätt sedan returlänkarna ömsesidigt, håll dig till absoluta URL:er och korrekta ISO-koder, och lägg till en x-default för dem som inte passar in någonstans. Då slutar fel sida dyka upp för fel besökare. Ett naturligt nästa steg är att läsa på om hur du undviker duplicerat innehåll mellan dina språkversioner, och hur en canonical-tagg samspelar med dina hreflang-rader.
Vanliga frågor
Vad är en hreflang-tagg inom SEO?
En hreflang-tagg är en kodrad som talar om för Google vilket språk och vilken landsversion en specifik sida är skriven för. Om du har en svensk och en engelsk version av samma sida ser Google tack vare taggen att de hör ihop och kan visa rätt version för rätt besökare. Taggen påverkar inte din ranking direkt, men den gör att rätt sida dyker upp för rätt person i sökresultaten, vilket förbättrar upplevelsen och minskar risken att Google tolkar sidorna som duplicerat innehåll.
Behöver jag hreflang om min sajt bara finns på ett språk?
Nej. Om du har en enda språkversion och bara riktar dig mot ett land behöver du inte använda hreflang alls. Taggen är till för sajter som har flera versioner av samma innehåll, antingen på olika språk eller riktade mot olika länder. Ett svenskt företag som enbart säljer i Sverige på svenska klarar sig helt utan. Lägger du till hreflang i onödan riskerar du bara att skapa fel som krånglar till mer än de hjälper.
Var ska hreflang-taggar placeras?
Du kan placera hreflang på tre olika sätt: i sidans HTML-head, i en XML-sitemap eller i HTTP-headers. För vanliga HTML-sidor är head-sektionen enklast. För filer utan head, som PDF:er, behöver du använda HTTP-headers. Stora sajter med många URL:er väljer ofta sitemap-metoden eftersom det blir lättare att underhålla. Oavsett metod gäller samma regel: varje version måste peka tillbaka på alla andra versioner, inklusive sig själv, annars ignorerar Google taggarna.
Vad betyder x-default i hreflang?
Värdet x-default talar om vilken sida Google ska visa för besökare vars språk eller land inte matchar någon av dina versioner. Tänk dig en användare i Japan som besöker en sajt med versioner för Sverige, Tyskland och USA. Ingen matchar exakt, och då faller besökaren tillbaka på den sida du markerat med x-default. Det är ofta en global engelsk startsida eller en språkväljare. Det är frivilligt men starkt rekommenderat när du har flera versioner.
Är hreflang och canonical samma sak?
Nej, de löser olika problem. En canonical-tagg pekar ut vilken sida som är originalet när du har nästan identiskt innehåll på flera URL:er. Hreflang talar i stället om vilket språk och land varje version gäller. De kan användas tillsammans, men en sida ska aldrig peka sin canonical mot en annan språkversion. Då säger du åt Google att språkversionen inte ska indexeras alls, vilket sällan är meningen.
Fungerar hreflang mellan olika domäner?
Ja. Hreflang fungerar lika bra mellan helt separata domäner, mellan underdomäner och mellan undermappar på samma domän. Du kan koppla ihop en .se-domän med en .co.uk-domän, eller en underdomän med huvuddomänen, så länge varje version pekar tillbaka på alla andra. Reglerna om ömsesidiga returlänkar och absoluta URL:er gäller oavsett struktur. När du jobbar över flera domäner blir det extra viktigt att kontrollera att samtliga versioner refererar till varandra korrekt, eftersom ett enda missat steg gör att Google ignorerar hela uppsättningen.
VILL DU FÖRSTÅ MER?
Undrar du hur det funkar i praktiken för just din sajt? Hör av dig.